onsdag den 26 augusti klockan 8.00   Godmorgon.

Idag känner jag mig reda för att skriva ner mina tankar. Hjärnan har gått i högvarv sedan jag startade min blogg för några dagar sedan, då det inte var helt enkelt.

Mina tidiga erfarenheter av konstutställning här i Skåne skedde hos Anders och Marianne på Galleri Alma i Grönby.  Detta var om jag minns rätt för 6-7 år sedan. Kände mig välkommen och konsten var verkligen i fokus. Lite blyg och osäker plockade jag upp min konst och nervositeten var slående för dessa proffs , men det visade sig inte vara så farligt . Anders underbara oljemålningar och Mariannes fina keramik och kläderna hon sydde upp gillar jag och använder än idag. Köpte en var sin frukostkopp till min man Lars och mig som Marianne skapat  och de är våra fil koppar än idag.  

Anders har tyvärr gått ur tiden och lämnar ett stort tomrum efter sig. Jag tänker på hans värme för djur och natur och hans humor som jag gillade. Vid ett tillfälle när jag berömde hans verk undrde han om jag  var ute efter honom, med ett plirigt leende. 

Minns särskilt när jag besökte Anderts och Marianne i Grönby, hur varmt och äkta liv de hade. Minns mötet med Anders med en tam duva på axeln som bodde hos dom på heltid. Och katten som var döv o blind men fick fortsätta leva och hur de anpassade sitt liv till katten så hen hade det bra. Äkta och varma människor och typiska tusenkonstnärer. 

Mariannes garderob av hemsydda klänningar capes och tunikor är ju också helt underbara.

Minns mitt första möte med hennes kläder är att jag handlade så klart och ut i trädgården och dansade runt i mina nyköpta kläder. Undrar hur Marianne och Anders tänkte…...

En av dagarna på utställningen hos Marianne och Anders kom en super gullig kvinna fram till mig och det var Christine Jonsson från Beddinge. Det mötet minns jag gav mig ett känslomässigt lyft, hon utstrålade ett lugn och visade på en stor kunnighet i konstutövning , precis det jag behövde just då. Hon undrade om jag ville bli medlem i en grupp med plakatkonst i Beddinge som då var i sitt startskede.  Vi blev vänner så småningom, en av mina första konstnärsvänner dessutom. Det blir tydligt hur konsten förenar oss.

Det är ju faktiskt via konsten som jag hittat mina fina vänner i Skåne. 

Jag var väldigt produktiv i mitt konstnärsskap i början, byggde upp ett rum, ett eget galleri där jag hängde min konst och där jag satt och skapade. Samtidigt var jag med på olika utställningar i Skåne, i Öppna Sinnens regi som exempel.

Som utbildad mindfulnessinstruktör tog jag in mina kunskaper ifråga till min konstutövning. Kändes bra, sakta men säkert kom känslan av lugn ju mer jag klarade av att vara närvarande i mitt skapande. Lyckades gå in i nuet som var att måla med sinnena fullt ut där. Det är skönt och bryta tankemönster just när det behövs. Ett sätt att byta till ett gladare och lättare sinnesstämning. Det avspeglas i målningen.

Klockan 13.25

En härlig cykeltur till våran Ica butik i Beddingestrand, gott om plats i butiken och på cykelbanan vilket är ett hösttecken. Nu har de flesta turister lämnat och det visar sig. Men fortfarande har vi sommarväder här, varmt och skönt.

Kl 16.20

Tack Gunilla för ditt svar, tack för du delat dina värdefulla tankar. Det kan se så olika ut, våra konstuttryck. Jag har sett och hört dig spela ditt älskade instrument, pianot . Ser hur du mår gott när du spelar, hela du utstrålar ett lugn och glädje, då tänker jag att nu är hon i sin goa bubbla. 

En del av mig älskar och laga mat på mitt sätt, har svårt att följa recept, det blir i stunden att jag tar det jag har och det brukar smaka gott säger Lars för det mesta, då det är min kärlek till maten som satt sin prägel till den. Också roligt att prova på en unik maträtt som inte finns, är ibland lite för mycket i nytto tänk så, eller….det är ju inte fel.

Torsdag morgon kl 6.05

Vaknade med en nyfiken tanke, undrar om någon vill bolla tankar me mig?   Blev såå glad Christine att du skrivit, tack. Jag håller med dig om att vi alltid har så mycket om prata om, när jag känner tvivel och inte inspirerad till mitt målande så pratar vi om det och det väcker något hos mig, lusten kommer smygande. Jag är så glad att vara din vän på alla plan, kompetenta människa. Du vill alla så väl med stor omsorg om andra.

Idag känner jag och fundera över åldrandet, mitt åldrande. Vad väcker det för tankar hos mig nu när det inte är mer än ett halvår till jag fyller 79. Får höra att det bara är en siffra men det är ju ändå ett faktum då kroppen nu känns skörare på många sätt. Ibland undrar jag om inte det handlar om hälsoångest då läkarbesöken. känns viktiga. De har inte varit så viktiga tidigare i livet. Kanske kan bloggen förtydliga för mig hur det står till. När man sätter ord på sina tankar händer det något positivt i en. Nu en liten paus för morgonprommis fri kohagen med Saga, min underbara Saga…..

Det blev en fin promenad, Vi såg räven, stor och ståtlig, på kaninjakt. Sommaren håller greppet om oss, Varmt, soligt  och vindstilla. 

Att åldras kan se olika ut över tid. Du blir den du tänker, har jag med mig och när jag bekräftar mina positiva tankar blir jag fri. När jag kändes redo vid 70 års åldern att gå i pension gav det mig en frihetskänsla. Plötsligt var min kalender i stort sett tom. Men snabbt fylldes den med olika aktiviteter för det vår svårt att bara vara efter en överaktiv jobb period. Och det behovet sitter i, har upptäckt hur lätt det är att ta på sig för mycket, så nu övar jag tillbaka till frihetskänslan. Det innebär att våga avstå från en massa åtaganden. Inte lätt, då svajar lite fram och tillbaka men jag övar på det och det är okey. 

Jag gillar fåglar och i mina meditativa stunder sitter jag och tittar på dom, hur fria de är och ligger i luften och kanske de också mediterar. Ibland ser det så ut. Ett annat sätt att upptäcka lugnet i mig sitter jag och tittar på molnen, hur sakta de rör sig och så olika former de har. Samtidigt mag andas några lugna djupa andetag. Ibland fyrkants andas som jag beskriver i min andra bok.

Har upptäckt att egentligen handlar det om att bestämma sig för vad jag behöver och hur jag kan hjälpa mig själv till ett välbefinnande. Har hänt att jag skrivit som nu och sorterat i detta. Det blir en påminnelse för med ålderns rätt är det lätt och glömma. 

Acceptans är ordet jag gillar. Hur många gånger har jag fått försvara och förklara meningen med ordet. Otaliga gånger. Att acceptera åldrandet och alla krämpor är en gåta. Men det är först då som jag kan släppa den kampen och övervinna den. Att prata om det är ett effektivt sätt att bekräfta för hjärnan att den finns. Att acceptera och fokusera på något positivt ger mig en go känsla, ju mer jag tränar i det ju bättre känns det. Att icke acceptera föder ett inre krig som jag gärna är utan. Det kriget hjälper mig inte till att må bättre.

Nu tränar jag flitigt i gränser och njuter av att åldras med allt positiv som det ger med sig. Hur hanterar du ditt åldrande?

Det skulle vara så kul och höra.

Hej igen kl 14.10

Nu har jag fotat några akvareller i olika storlekar som jag erbjuder er att köpa för 500 kr styck. Passa på då det är ett hösterbjudande och först till kvarn gäller. Du kan också lägga en beställning på bloggen, tack. 

Fredagsmorgon 

Det blir tidiga morgnar för oss, än så länge är det ljust så det känns ännu bättre och gå upp. Känslan av sommar finns lite kvar. 

Sitter med mitt morgonkaffe och det känns trevligt och bara skriva ner och få prata ostört med er denna tidiga morgon. Inte stör jag någon som ligger och sover heller. 

Liv ligger intill och väntar på våran morgonpromenad. En viktig rutin för oss, en kopp kaffe och efter det ska vi ut och möta de vilda djuren, vildsvin och räv därute. Och korna förstås, lyfter upp Saga så hon också får hälsa på dom.

Idag hinner jag kanske inte fördjupa mig i något tema. Vi åker till staden Trelleborg på fm och upplever stadsmiljön, kanske lite shopping, och så ska vi rösta och äta ute i samband med det. 

Just omväxlingen tycker vi är underbar. På kort avstånd få uppleva både staden och landet.

Vädret påverkar också var vi befinner oss. 

önskar er en trevlig dag…….

1 september...

Nu in i höstmånaden, fastän det är väldigt mycket sommar här i Skåne. Var just i vår lilla trädgård här i underbara Trelleborg och njöt av solen och värmen.

Här bjuder jag på ett citat ur min Tankebok:

Det måste vara riktigt; jag har ju gjort så sedan jag var ung. (Georg Crabbe)

Vad väcker det här för tankar i dig?

Är du mer nyfiken på livet, eller är det bra som det är?

I perioder kan man dock känna olika. För mig svänger det från olika förändringar till att bara vara i lugn och ro.

Tycker att jag nu sent i livet fått balans i detta. Jag har haft lätt och hoppa på tåget, men svårt att hoppa av. Ser nu och bekräftar mig själv att det är ok och att jag duger ändå. Det handlar om att mobilisera och hantera sina krafter efter den förmågan man har i stunden. 

Vi förändras ju ständigt så det är bra att då och då se och pröva hur vi hanterar olika situationer och krav i tillvaron. Krav som vi ställer på oss själva så klart. Hur kommer det sig att det är Såå lätt och säga ja och svårt att tacka nej? Jag brukar fundera ibland över detta och vad för känslor som vägs in i detta. Ett intressant sätt att lära känna sig själv, nu när jag har tid för detta istället oför att fortsätta springa i livets karusell med alla måsten. Uttryck som jag inte tycker om är : Det går inte, det här är inte jag, jag kan inte, jag har alltid gjort eller fungerat så eller andra liknande kommentarer som bromsar din utveckling och inte bra för din hälsa. Det betyder inte att man lägger om kompassen direkt men att börja försiktig med och varva ner och göra saker du trivs med som inte kräver så mycket av dig. 

Jag har så fantastikt fint stöd från mina tre systrar, vi ställer alltid upp för varandra och är tydliga med att visa våran äkta kärlek och omtanke om varandra. Tack för ni finns, ni är guld värda.  

Ha det så bra, och tack för du skriver till mig! Jag sätter stort värde till det och uppskattar det till fullo. 

2 september

Nästa citat ur min Tankebok med efterföljande tankar som bara kommer spontant:

Man blir inte fattig av det man ger. (Svenskt ordspråk)

Jag gillar verkligen det här ordspråket. Man behöver inte tänka så att jag ska ge bort en massa saker, det viktiga är andemeningen i detta. När vi delar med oss , exempelvis ett leende till någon vi möter så händer det att man får ett leende tillbaka och då frigörs positiva krafter i oss. Har själv erfarenhet av att när jag går på hundpromenad bjuder jag på några ord i positiv mening till någon jag mötter och plötsligt visar det sig att vi har mycke och prata om. Det händer att folk skaffar sig hund för att komma ut och bryta isoleringen och då får man ett mer meningsfullt liv. 

En gåva skapar ett kraftfält av ömsesidiga känslor. Det inspirerar oss att ge och den känslan är värdefull för oss.

Torsdag den 3 september kommer upp i min mobil , så det är bara att konstatera att det är den här dagen. Tankar av tacksamhet kom till mig i morse när jag hade min stilla stund. Det är lätt och känna tacksamhet när jag just haft ont i magen och det har släppt, så gott att det friska är på väg tillbaka, så tacksam för det. 

Den 9Nytt citat ur min Tankebok:

Vi finna knappast några andra kloka, än de som är av samma mening som vi. (La Rochefoucauld)

Viss är det skönt att samtala och umgås med likasinnade. Men å andra sidan så har ju många geniala och framgångsrika rörelser startat med en galen ide. Därför kan det vara bra att respektera en åsikt oavsett om man delar den eller inte. Inte alltid så lätt. 

Alltid gott att ha en eller ett par riktigt goa vänner som man kan lita på. Det blir så mycket enklare och mindre risk att man blir missförstådd. Det ger en go trygghetskänsla. Det känns bättre med några enstaka vänner än att ha flera som kanske i sämsta fall inte visar sig vara ens riktiga vänner. 

Att ha tillitsfulla vänner att vända sig till när vardagen känns dyster eller vid livskriser är grundläggande del  för en hälsosam livsstil. Inte alltid så viktigt med goda råd som med att någon verkligen lyssnar och bemöter på ett kärleksfullt sätt. Det brukar kännas när det är äkta och när någon men delar sina ibland så ömtåliga tankar med visar respekt och ärlig medkänsla, eller hur?

Den 9 september 2026

Dagens tema som jag känner för just idag är ACCEPTANS.

Efter en period av magproblem som avlöstes av migrän har jag fått träna både minsfulness och acceptans i min kropp och i min tankevärld. Det är en utmaning då illamåendet och huvuvärken hela tiden pockar på sin uppmärksamhet. Cellerna i kroppen kommunicerar hela tiden så hjärncellerna skickar signaler till magens celler att nu finns det något där som inte ska finnas så full beredskap ska ske. Förstår och lättare att acceptera tanken när det gäller magen med bakterier och sånt men huvudet säg. ….Är det stress som det handlar om….Är det så att hjärnan signalerar om ro som är en svältvara i stunden…..Ja tror faktiskt det, för när jag stillade mig, avstod från en massa uppdrag som inte var så livsviktiga så blev det bättre. Både med magen och huvudet. Det motiverar till mer gränser och att hitta lugn och ro aktiviteter för mig själv. Erfarenheten och vetskapen om att det ju går över ger också ett lugn. Det gäller också att hålla i det för i början så tvivlar hjärnan på min förmåga att verkligen ta det lugnt men med tiden så övertygar jag mitt styrelement till resultat.  

Jag hade ett givande samtal med min storasyster för några dagar sedan, tack kära Irene, hon sa att idag känns det skit av någon  okänd anledning. Kände så väl igen detta. Vissa dagar, märk väl, vissa dagar och vissa stunder känns som en mörk filt lägger sig över en. Min förändring kan se ut sålunda. Jag släpper då in massor med goa tankar om mig själv, händer att jag klappar mig på axeln och minns allt bra jag gjort för mig själv och andra bland annat positivt bemötande riktat till mig själv. Vi pratade just om det, min syster och jag en lång stund. Det gäller att acceptera och fokusera det bästa i jaget så luckras den tillfälligt mörka filten upp i stunden om man har tur, ibland tar det lite längre stund. Prova och känn…...

--------Råkade läsa en artiken i tidningen Må Bra igårkväll där Malin Berghagen intervjuades om åren runt 50. Hon säger: ”Det kan kännas skrämmande och ringrostigt att våga lyssna till den inre rösten och återutforska gamla drömmar. Men hellre försöka och misslyckas, eller få insikten om att det kanske inte var din grej, än att ha levt ett helt liv utan att ens ha försökt”, menar Malin.

Hon delar med sig följande övning som hon vill att vi testar:

Sätt dig i stillhet med papper och penna. Skriv ner rubriken;Jag är gammal nog att veta…….och fyll på med det som kommer till dig just då , utifrån din livshistoria.

-När man reflekterar över det här kommer man fram till ”Oj så mycket saker jag har upplevt, vad mycket jag har lärt mig och vad mycket jag kan. Då får man en också en slags inre respekt för sig själv. ”Varför slår jag ner på mig själv, Jag vill ju hellre hedra mig själv och tycka om mig själv."

Här hittar du Malin Berghagen:

Blogg: malinberghagen.femina.se

Sajt:malinberghagen.se

Instagram:mberghagen

-tillbaka till me…..-------------------------------------------------------------------------------------

Har själv upptäckt att det egentligen handlar om acceptans i det mesta vi tänker. Ju mer vi lyckas acceptera som exempel att slå på oss själva i stunden ju lättare är det att släppa problemet och gå vidare. Små knep att hitta tillbaka till den fantastiska människa jag är, som vi alla är. Vi föds fria men påverkas av både gott och ont i livet, det ser så ut och svårt att acceptera just detta. 

Kramar till er alla fina vänner tills vi hörs igen. 

Den 9 oktober 2026

Nu har hösten anlänt till Skåne på riktigt. Regn, blåst och bara några varmgrader. Idag är en märkvärdig dag. Jag ska köpa ett gymkort och börja med och ge min kropp det den behöver just nu. Med träning inkluderat med mindfulness stärker jag min fysiska och mentala hälsa. Ska bli intressant och följa min egen hälsa här i min blogg. Hur känns det i kroppen min, vad känner jag och blir det en förändring till det bättre av något slag. Har du liknande planer så vill jag följa även dig, kanske kan vi se det som ett gemensamt projekt, att peppa varandra och inte ge upp. Har också tänkt att besöka min nya massör, medicinsk muskelterapeut en gång i månaden för att hålla kroppen mjuk och smidig. Förutom detta är det ju också viktigt med beröring.

Angående konsten så tuffar jag på, följer min känsla för viljan att måla. Har bytt ut och möblerat om med konsten jag gillar i mina hem. Det blev en betydelsefull förändring som att ha fått en förnyelse som ger energi och glädje. 

Har också fått en till ny kund som älskar min konst, levererade en målning som hon beställt till sin man som födelsedagspresent. Så modigt och visar vilken fin relation de har. Blir så själaglad och så  kan jag skicka ett bidrag till cancerforskningen. Det gör jag så fort som jag sålt en tavla. 

Volontärarbetet i Trelleborg fortsätter. Träffade mina trevliga damer i anhöriggruppen som alltid den första fredagen varje månad och en liten förändring från nu att vi förutom att vi målar samtalar om ämnen plockade ur mina böcker, "Vägen till inre styrka" börjar vi med. Mycket trevligt steg, andra året med gruppen så nu är vi så trygga med varandra så vi klarar av att dryfta även de svåra och smärtsamma saker som livet prövar oss med.